Om boken: år / I ett av rummen var golvet täckt med pappersark täckta med liten, snygg handstil. Jag tog ett av arken och i ljuset av en ficklampa (förresten, jag tar alltid en ficklampa på affärsresor - i vildmarken försvinner ljuset med avundsvärd regelbundenhet) försökte jag läsa den. Handstilen var komplex och jag hade svårt att urskilja innebörden av det som skrevs. Nästan omedelbart insåg jag: det här var dagboken för en av invånarna i fängelsehålan. Jag samlade alla pappersark skrivna på båda sidorna, det var lite mindre än tvåhundra av dem. De är inte numrerade. Hotellet lyckades på något sätt få allt i en meningsfull ordning. Kvällarna är långa och det finns inget att göra. Jag hittade varken början på inspelningarna eller slutet. Det saknades också bitar i mitten, så det visar sig att jag fortfarande inte samlat alla bladen. När jag började dechiffrera och ”litteraturisera”, och denna process började redan nästa kväll, ville jag klättra upp i bunkern igen och leta, jag tog till och med mod till mig i form av tre burkar starköl. Men ingången till fängelsehålan var murad - naturligtvis för att undvika överdrifter och olyckor: igår tog de med sig en betongblandare och hällde dumt betong i hålet. Det gick ett rykte om att något påstods ha hittats i fängelsehålan, vilket tvingade fram ett brådskande bevarande av föremålet. Naturligtvis gjorde jag förfrågningar om polismannen Maslov, som påstås ha skrivit anteckningarna. Det visade sig att det fanns en, men för flera år sedan försvann han. Huvudversion: officeren avlägsnades av banditer som han kunde ha förhindrat från att begå grymheter. Ärendet är inte avslutat, det anses vara ett kallt ärende, så inga utredningsåtgärder genomförs på det. Maslovs föräldrar har dött, släktingar har inte hittats, och därför finns det inga personer ens intresserade av att främja fallet. Jag är ingen expert på grafologi, men enligt min mening gjordes anteckningarna av en person som inte var särskilt säker på sig själv och hade komplex. Bokstäverna är olika stora, linjerna löper. Men redan tredje kvällen vande jag mig vid handstil och skrev ganska snabbt in text i surfplattan. Och jag störde nästan inte stilen. Här är vad jag fick...